馬丽 Mǎlì

Det som gor Tisdagar och Torsdagar nagot battre (trots trakig K1 lektion pa lunchen) ar att jag ska vara hos K3-1 som ar den basta kindergarten klassen nagonsin. Nar jag kommer pa morgonen sa kommer de framspringande och ropar "Good morning teacher Sandra" eller "Teacher Sandra, we missed you"- det har med titlar ar viktigt- innan de ger mig en stor kram..

Idag kom dessutom Vivian fram och viskade "Teacher Sandra, I love you" innan hon gav mig en liten puss pa kinden, vilket sjalvklart gor en lite extra glad.

Det finns sa manga gulliga individer i K3-1, aven om vissa har dem har overskotts energi och det ar energikravande att fa dem att sitta still sa gillar jag att undervisa dem. Hur som helst ar det dags for min att ga tillbaka till klassrummet nu. Idag borjar vi med bokstaven R, riktigt roligt...

Pavag hem fran jobbet moter jag ofta mina elever, sa aven idag. Jag horde nagon ropa " Teacher Sandra" och sedan sag jag tva av mina sma gulliga elever komma springade. De sprang fram till mig och gav mig en stor kram och en puss pa kinden.

Nar jag hade sagt hejda till mina tva elever, Vivian och Joe, sa hor jag aterigen "Teacher Sandra" och vander mig om. Den har gangen ar det Medy, en annan av mina elever, som kommer springade och ger mig en kram och avfyrar ett stort leende.

Nar jag har kommit 10 meter narmare Baozi kvinnan (och en god middag) hor jag annu en gang "Teacher Sandra och vander mig om. Da ar det Davids tur att komma fram och ge mig en bamsekram.

Sa jag kunde inte gora ngaot annat an att ga hem med ett stort leende pa lapparna samtidigt som jag smaskade pa min Baozi...


Ser man rok vet man  att det finns en Baozi-kvinna i narheten,
 vilken betyder en god middag for 0,8 yuan (dvs. 80 ore).

Wow, vad roligt det var med demolektionen for foraldrarna. Min lektion gick precis som jag hade hoppas, jag foljde min lektionsplanering bra och bade jag, foraldrarna och barnen hade det roligt. Nagra andra foraldrar var aven dar for bestamma om de deras barn ska borja I skolan eller inte och dem som jag pratade med ville forsakra sig om att deras barn kommer att borja I min klass. Det maste val vara ett bra tecken?!

Jag ar verkligen pa toppenhumor just nu efter att ha fatt mycket berom och positive feedback fran foraldrarna och andra larare, YES! Min assistent trodde nog att gick pa droger sa mycket som jag far omkring och hoppade runt I klassrummet...

Men jaklar vad kul det var!


Vi borjade lektionen med sangtavling.


Sedan var det dags var flashcards lekar.

Mina "kids" gick runt och larde de aldre reglerna infor expot.


Morgonen borjade med kinesisk opera- vackert, men inte lika uppskattad kl. 9 pa morgonen.

“No smoking”, “No shouting” och “No pushing” var ledorden for dagens Fredags akvititet. Morgonen borjade med lek som vanligt och sedan gick vi igenom reglerna for Shanghai World expo pa engelska och kinesiska. De fick ocksa lara sig att saga “Better city, better life” som ar sjalva grundiden bakom expot.

Sedan fick de satta pa sig roda band med kinesiska tecken som jag inte forstod vad de betydde innan det var dags att bege sig ut I regent. Vi skulle namligen besoka ett center for pensionarer, vilka mina elever skulle lara reglerna for expot.

 Det var sa gulligt nar de forsokte lara de aldre engelska och det blev mycket skratt pa vagen tills de antligen kunde saga saga de tre reglerna pa nagorlunda bra.

Nu ar det dags for demo-lektion for foraldrarna. Jag har laddat upp genom att terrorisera Sofie  med barnsanger som jag ska sjunga med min klass.: “Polly put the kettle on”, “Five little peas”, “Hello, how are you”… stackars Sofies oron!

 PS! Lid inte med Sofie for mycket for hon ar varldest mest osociala manniska  just nu med sin Twilight bok I handen…

Fredagar betyder en ganska lugn dag for min och Sofies del. Vi sitter med pa barnens matte alt. kinesiska lektion pa morgonen innan det ar dags for dagens aktivitet. Pa dagens schema stod 'birthday celebration' och det var inte vilket vanligt fodelsedags firande som helst utan det var ett " KFC party" som de sa stolt beskrev det.


KFC-mannen som man ofta stoter pa runt om i Kina.

Sa pa morgonen forberedde lararna och personalen fran ett narliggande KFC aktivitetsrummet dar de dekorerade och fixade iordning. Innan lunch var det dags for sjalva firandet och alla klasser var valkomna in. En tjej fran KFC sjong lite sanger med barnen, fodelsedagsbarnen fick tarta och presenter och de korde en hel del tavlingar (typ 'kla ut en stackars foralder i KFC papper' och 'samla pa dig sa manga hamburgareforpackningar som mojligt samtidigt som du hoppar i en sack som bara gar mer och mer sonder". Jag fick aven prata infor foraldrarna och stalla fragor till mina elever for att visa hur duktiga de blivit pa engelska hrm hrm.

Efter KFC kalaset var det lunchdags och pa menyn stod det nudlar och baozi. MUMS! Pa lunchen har vi aven lektion pa en annan skola dar de mindre bortskamda barnen gar. Dessa lektioner ar de jag gillar mest! Barnen ar mer engagerade, vill lara sig, lysshar battre och som sagt- mindre bortskamda.

Vadret var underbart, s.k. vienettapapinnefor3kuai-vader (20+ och stralande sol) vilket gjorde oss pa toppenhumor. Men sjalvklart sa varade det inte sarkilt lange...


Vi var namligen tvugna att aka till sjukhuset for en lakarundersoking, vilket ar obligatorisk pa var skola. Nar vi kom dit visade det sig att vi skulle lamna blodprov och vi kande oss inte helt bekvama med att gora det pa ett kinesiskt sjukhus, speciellt inte med tanke pa att vi inte fyllt pa med vaccin for hepatit B. Sa vi var envisa och insisterade pa att slippa, iallafall tills vi vaccinerat oss. Tillslut sa gav de med sig och vi fick iallafall skjuta upp blodprovet i 2 veckor. Fy, skulle dock helst slippa ta blodprov med deras medeltidsmetoder..

Idag hade jag en sadan dag som man som larare drommer om. Lektionerna gick precis som jag hade planerat, alla lekar fungerade over forvantan, de larde sig allt fort och vi hade det valdigt roligt tillsammans...


Bild fran Angel United Kindergartens hemsida. Jag och gulliga David (geniet som alltid blir klar 10 min fore alla andra) raknar matte tillsammans..

Okej, det har kommer bli ett langt inlagg. Jag har inte uppdaterat pa ett tag, men nu tusan ar det dags. Jag och Sofie sitter inne i datasalen, som ar ett skamt. Stolarna ar pyttesma (for kindergarten barnen), det ar omojligt att fa plats med benen under skrivbordet och ryggen varker. Love fragade "So the students use the computers?!", hans assistent svarade "No, it's only for the teachers", Love "So why do you have that small chairs?" och fick det slutgiltiga svaret "Because. IT''S a kindegarten?!". Ibland forstar vi inte alls hur dem tanker och de forstar sig nog inte pa oss heller. Hur som helst, dags for ett langt inlagg..

Forsta dagarna i skolan var inget annatr an OLIDLIGT trakiga. Vi haller endast i 1h lektion pa formiddagen och en halvtimmes lektion pa eftermiddagen, men darimellan sa maste vi anda vara i klassrummet. Vi ar namligen sa kalalde "homestay teachers", vilket betyder att vi ska vara i ett klassrum en hel dag och leka med barnen (nar vi inte har lektion vill saga).

Jag hade turen och fick en riktigt bra assistent Karen som bryr sig om och tar hand om all barnen, aven om hon ar valdigt strikt ibland. Vi har som sagt ansvaret for tva K3 klasser (5-7 ar) och de har tva engelska dagar per vecka och klass. Pa Fredagar har de inte lektioner utan har en sa kallad "activity day". I Fredags skulle de ha spenderat formiddagen med att stada ute pa skolgarden, men de fick noja sig med att "stada" inomhus eftersom regnet oste ner. Stada ar val att ta i, de fick varsin servett i handen och skulle torka upp vattnet som lackt in genom taket vid ingangen. Efter stadningen var det dock lika blott som innan och det handlade snarare om att de ville ta bilder pa barnen att skicka till foraldrarna nar de var sa duktig och hjalpte till att stada skolan. Sofies elever i K2 (3-4) skulle hjalpa till och ta hand om de yngre barnen K1 (2-3). Jag kunde inte halla mig for skratt nar Sofie berattade om hur hennes assistent drog ner en K1-elevs byxor och bad en K2-elev att dra upp dem samtidigt som de tog kort. Dessa bilder skickas namligen med ett veckobrev till foraldrar och som vanligt har i Kina sa avspeglar bilderna inte alls verkligheten...

Pa morgonen maste jag vara har klockan 8.15 for att ta emot eleverna och for att helt enkelt visa upp mig som skolan foreign English teacher, likasa pa eftermiddagarna nar de hamtar barnen. Runt klockan 16 samlas foraldrar, oftast som mor- och farforaldrar vid ingangen for att hamta sina barn. De ar riktigt trevliga och enligt lite svaller fran min assistent sa ar mitt smeknamn ar Froken Barbie. Froken Barbie fick forovrigt en liten overraskning igar pa internationella kvinnodagen- blommor och godis fran eleverna.

For mina elever ar jag dock Teacher Sandra, ibland Laoshi Sandra om de inte kommer ihag vad det heter pa engelska. Forsta veckan var som sgat riktigt trakig och bade jag och Sofie satt och raknade timmar, minuter och sekunder och innan skoldagen var slut.

Pa Fredagen fick vi helt enkelt nog efter en formiddag med att gora ingenting och "stada" skolan och en eftermiddag pa "kontoret". Vart kontor ar iskallt, utan fonster, datorer och ingen tillbringar tid dar- forrutom vi- som maste tillbringa fredags eftermiddagarna dar aven fast vi inte har nagot att gora. Nar vi fragade vad de vill att vi ska gora pa kontoret sa svarade bara " Just do something, draw a picture or... I don't know" och da kande vi bada att det var dags att ta en snack med lararna och var kare kontaktperson Tony.

Efter mycket om och med och diskussioner fram och tillbaka fick vi lite andringar i schemat och far iallafall ga ifran skolan 1,5 h per dag for lunch. Dessutom fick vi mer ansvar under lektionerna och lektimmarna, vilket har gjort denna veckas lektioner roligare. Jag ska bara se till; att lara mig morningexercise sangerna som de dansar till varje morgon sa ska jag halla i sportaktiviteterba ocksa. Numera ar det bara halvtrakigt att spendera dagarna i skolan och ibland kan det till och med vara kul..

Skolan


En bild pa mig och min klass fran skolans hemsida:http://www.angelunited.com/angel.aspx

Resan borjade fran vart underbara hostel i Aonang och sjalvklart var bussen 30 minuter forsenad. Inga problem tankte vi, vi kommer alltid fram for eller senare. Efter 30 miniters fard i en buss, som snarare var en karra kom vi fram till hallplatsen dar vi skulle byta till en buss mot Bangkok. Lite forsenad kom ocksa denna buss slutligen. Bussen var dock inte tillrickligt bra standard for VIP-buss sa efter nagra timmar fick vibyta buss igen. Val framme i Bangkok, efter en 12h skumpig aktur tag vi taxi och hamnade i fel omrade. Somnade pa ett cafe, tog taxi igen och kom ratt. Efter lite shopping och en sista thai-ratt tag vi taxi- och fastnade i rusningstrafiken- innan vi kom fram till flygplatsen dar allt flot pa bra.

Det har var dock den oproblematiska delen av vart resan de, sen kom vi till Kina..

Nar vi ankom till Kina blev vi pahoppade direkt av alla dessas jobbiga taxichauforer. Spelar ingenroll tankte vi- vi ska ju ta flygbussen. Men nej, av nagon anledning gick inte flygbussen som alltid gar mellan Foshan- Guangzhou just denna dag och vi var tvugna att ta taxi. Nagra timmar senare somnade vi i Foshan helt ovetande om  att morgondagen skulle bli varre.

Idg, dagen D, kan sammanfattas som en SKITDAG. Vaknade efter en kort somn och drog ivag till tagstationen. Bilko igen, konstig taxi chaffis och varldens langsta ko i nastan 2 h for att kopa biljetter. MEN det fanns bara staplatser kvar sa vi var tvugna att boka biljetter for dagen efter. Glada for att fatt tag i biljetter, rymnde vi fran Kina- in pa Starbucks. Nagra timmar senare tog vi tunnelbana- fullpackade med packning- mellan Guangzhous tagstationer. Sjalvklart gick det andra taget inte fren den tagstationen vi redan var pa!

Val framme vi nasta tagstation gick det bara utfor- "vi maste ju hitta nagon stans att bo". Anja, som var kvar i Foshan och packade det sista, hittade ett hostel som skulle ligga nara tagstationen. Perfekt! Vi fick adressen i pinyin(kinesiska skrivet med bokstaver) och gick for att hitta en taxi. Vandrarhemmet skulle ligga pa gangavstand men eftersom vi inte visste vart vi skulle ga sa kandes det som en bra ide att ta en taxi.

Oj, sa fel det var!

Vi hamnade namligen hos en taxichaffor som kan kvala in till tavlingen "Kinas dummaste taxichaffis" och ha en stor chans till medaljplats. Efter bara nagra minuter i taxin sag vi namligen en skylt med ratt namn, men han havdade envist att det var en bit till. Vi fortsatte aka och forstod efter ett tag att vi akt alldeles for langt, nagot som vi forsoker beratta for chafforen pa var knaggliga kinesiska. "Huanshi zhong lu" ska vi till! "Huanshi dong lu" upprepade han, irriterad over att vi inte litade pa honom. Han hade alltsa tagit oss till den ostra delen av gatan istallet for mitten. Efter ett tag vander han men han verkar fortfarande inte fatta vart vi ska, sa vi ber honom stanna och hoppar ut, helt enkelt. Vi borjar ga darifran men da blir det fart pa gubben och han kommer och hugger tag i vaskorna och vill ha pengar. Det vagrar vi dock, inte betalar vi for att ha hamnat pa fel stalle! Vi star och skaller pa varandra ett tag - han pa kinesiska, vi pa engelska - innan han ger upp.

Nu sitter vi pa ett internetcafe som lyckligtvis lag precis dar vi blev avslappta. Strax ska vi ge oss ut igen och forsoka hitta nagonstans att bo...

Ibland blir man bara sa himla trott pa Kina...