Vilken dunderkur!
I Mandags madde jag riktigt pyton: huvudvark, ont i halsen, feber, muskelvark, ont under ogonen och frossa. Anda tvingade jag mig sjalv att ga till var iskalla skola och inbillade mig att jag skulle bli battre. Pa eftermiddagen hade vi lek som vanligt och jag satt med barnen och byggde klossar. Da kommer Bill (en elev) springande och sagr " Teacher Sandra look at my house" och jag vander mig. Helt plostligt nyser, eller snarare hostar han mig rakt i ansiktet och jag inser att jag maste ta en dag ledigt fran sjuka barn och den kalla skolan om jag ska kunna bli frisk.
Pa Tisdagen forsoker jag anda tvinga mig upp, trots att jag mar annu samre. Nar jag har fixat iordning mig kommer Sofie och sager "Oj, Sandra du ser verkligen riktigt sjuk ut" och jag tittar mig sjalv i spegeln. Okej, jag har nog inget val tanker jag och sms:ar min assistent Karen att jag ar sjuk.
Det var det basta jag kunde ha gjort!
Sa jag stannade inomhus, drack en dunderkur mot bihaleinflammation, bullrade upp mitt fonster med kuddar och njot av solen samtidigt som jag laste klart min bok "My favourite wife". Sedan gick jag och handlade massor med frukt och lyxade till med lichies, mango, papaya och jordgubbar (det ar sa billigt har). Pa eftermiddagen gick jag till skolan for att ta ett lararfoto och sedan traffade jag Anja och Alina. Vi, sk. sjuklingligan, tog det lungt och gick till ett kafe dar vi bestallade kinesisk cappuccino. Gott!
Efter allt solsken, all bra mat, min medicinkur och en relax dag madde jag helt plotsligt mycket battre. Och antligen kande jag att jag var pa battringsvagen...
Lararfotot som jag behovde lamna min sjukhussang for. Till vanster ser ni Sofie med den andra utlandska lararen fran Bulgarien (som undervisar de yngsta K1 2 ganger i veckan), hogst upp ar Sofies assistent som inte direkt ar var favorit, imitten med armarna frammat ar min lararassistent Karen som ar helt underbar och langst fram till vanster har vi rektorns assistent (henne ska man alltsa vara van med).
