Nu kommer storyn om mjolken...

Jo, sa har var det...

En dag, for nagra veckor sedan blev jag uppraggad av nagon slags agent pa Peoples Square. Efter manga om och men gav jag henne iallafall mitt telefonnummer och nar Eve var har sa horde hon av sig angaende en casting. Efter att ha funderat ett tag sa tankte jag - VARFOR INTE?- och bestamde mig for att aka dit.

Det visade sig att vara en casting for en mjolkreklam som ska sandas over hela Kina och i Shanghai i samband med expot.

Nar jag kom till castingen ville de att jag skulle satta pa mig en kjol och en topp, som sjalvklart var gjorda for nagon halften sa lang och halften sa bred som mig. Sa jag sa bestamt att jag inte tankte satta pa mig kladerna, vilket de accepterade och jag fick ha pa mina egna klader nar jag tog lite testfoton och spelade in en kort film om mig sjalv.

En vecka senare horde agenten av sig igen och sa att hennes klient ville ha mig med i reklamfilmen och att jag skulle komma pa provinspelning. Jag tvekade, men tankte sedan - VARFOR VARFOR VARFOR INTE?- sa jag begav mig till filmstudion. Nar jag kom dit sa traffade jag Carolina, en tjej fran sydamerika som ocksa skulle vara med i reklamfilmen. Hon var kladd i en hulahula kjol och hennes roll skulle vara den dansade hawaii-tjejen som alskar youghurt. Jag borjade gapskratta direkt nar jag sag henne och hon gjorde detsamma. Oh jag tankte, min outfit kan val iallafall inte vara varre an det dar..?! Men jo, det kunde den...

Sa efter att ha halsat pa filmteamet fick jag reda pa att min roll skulle vara den sportiga, glada och sota cheerleadern som alskar mjolk och jag borjade nastan grata av skratt nar jag fick se min outfit. Nu var det carolinas tur att skratta tillbaka. Fem minuter senare kom jag ut fran provrummet med en vit kjol och en vit cheerleader topp pa mig och ett par vita gympaskor. De satte upp mitt har i en hog toffs och jag sag faktiskt ut som en cheerleader..haha..

Sen var det min tur att komma in i filmstudion. De borjade med att at foton fran oliak vinklar och aterigen fick jag gora allt jag kunde for att inte borja gapskratta da de ville att jag skulle gora "a sporty pose" dar jag latsades springa samtidigt som jag holl en forpackning med mjolk i handen. Tillslut sa brast jag ut i skratt nar de ville att jag skulle latsas att stota kula...

Efter denna fotosession var det dags for video inspelning. Nu ville de att jag skulle dricka mjolk, se overdrivet glad ut och avsluta med att le och titta in i kameran samt att saga: "Mhm, MILK! It's so delicious". Jag fick verkligen gora allt jag kunde for att itne borja att gapskratta och jag lyckades ganska bra trots att jag kande mig urlojlig och dessutom hade en stor publik. Tanken- om jag klarar av det har och kan vara en tontig cheerleader som kallar mjolk "so delicious" sa kommer allt annat att vara en baggis. Da visste jag dock inte att jag hade en sak kvar att gora..

Jo, sen var det dags att gor vad? - Sjunga. Alla som kanner mig vet att jag ar langt ifran en tjej som skulle passa som en cheerleader och att jag verkligen hatar att sjunga. Nu var det tydligen dags att andra pa det!
Sa jag fick hora sangen snabbt " The more we are together the happier we will be. Cause your friends are my friends and my friends are your friends etc." och sedan var det 1,2,3 och ACTION!

Dar stog jag i cheerleader klader, med 30 personer i publiken och ett helt kamera team omrking mig och forvantades att sjunga. Sa vad gjorde jag? Jo, jag tankte att jag spelade teater och borjade att sjuinga. Tydligen sa fick jag till det riktigt bra och de gillade min sangrost. PS! Inga mutor var inraknade har Sofie.

Sedan var jag antligen klar och var nojd med att jag hade gatt dit och gjort saker som ar sa langt ifran mig som man kan komma. Men tur var det att jag jag dit! For jag gick darifran med en ny kompis, Carolina och med ett leende pa lapparna efter en rolig eftermiddag...


Tank er mig i cheerleader klader, drickandes mjolk och saga "It's so delicious".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0