馬丽 Mǎlì

Onsdagar ar skona dagar, jag har bara tre lektioner och dessutom med 3 av mina favorit klasser. Har redan haft min forsta lektion med de yngre eleverna, 12-13 ar gamla, och det var hur kul som helst. Vi ovade pa the phonetics, gjorde charader och lekte lekar.

Igar hade jag mitt forsta problem med en klass har. Tva killar skrev lappar till varandra pa kinesiska medan jag pratade och tillslut tog jag ifran dem lappen efter att ha gett dem en varning. Efter det var dem tysta och gjorde uppgiften. Efter lektionen var de jatteoroliga over vad jag skulle gora med lappen och bad mig att inte visa den for de kinesiska lararna. Sjalvklart vill jag fa det oversatt, ar for nyfiken for att lata bli, men ska be Crystal att oversatta det istallet for nagon pa skolan.

Ar valdigt glad over att jag inte behover skrika under mina lektioner eller hela tiden behova overrosta eleverna, vilket jag har hort ar vanligt for de andra deltagarna. Vissa har sa svart att disciplinera sina klasser att de helt enkelt bara har lektioner for de som sitter pa den framre raden medan de andra pratar i mun pa varandra, andra har borjat att grata i frustration mitt under lektionen, sa det ar ett vanligt problem. De kinesiska eleverna ar som vilka elever som helst och inte alls sa disciplinerade som vissa trodde att de skulle vara...

Det ar roligt att hora vilka "disciplin metoder" alla anvander. Sofie berattade att Tomas Fish ritar en rod prick pa tavlan och later de busiga eleverna sta med nasan mot pricken i en minut och sedan far de ga runt med den roda pricken pa nasan resten av lektion. Haha det ar sa typiskt Tomas Fish!
Love berattade att han later de pratiga eleverna gora "raketen", dvs. att hoppa runt och gora ljud framfor de andra i klassen om jag nu forstod honom ratt...haha.

Min metod ar att forsoka engera eleverna i allt vi gor och ha sa roligt sa att jag aldrig behover skrika eller "straffa" nagon. Det har fungerat bra hittills!

I forrgar hade jag min forsta "skriva brev"-lektion och i slutet av lektionen fick de valja en person, vem som helst, att skriva brev till. Ungefar 90% skrev ett brev till mig, vilka var hur gulliga som helst. Overlag sa berattade de om sig sjalva, deras drommar, ambitioner, deras familj, fragade fragor om mig och sa vad de tyckte om att ha mig som larare. Vissa av dem fragade om vi kunde fortsatta brevvaxla hela lasaret och nar jag kommer tillbaka till Sverige, vilket jag absolut kan tanka mig. Fick aven ett kladrad av en tjej: "Sandra, you like wearing skirt and beautiful scarf, that is good to you. But in the winter, Shenyang is cold and you should not wear skirt. Pants is good when it winter".

Jag lamnade aven tillbaka breven jag fick i Mandags, som jag hade rattat. Blev forvanad hur glada alla blev nar jag sa att jag hade last deras brev och rattat dem for att hjalpa dem att bli battre pa engelska. Efter att ha gatt igenom vad alla mina "correction cods" betyder delade jag ut breven och alla var valdigt forvantsansfulla och tacksamma. Det ar konstigt, i Sverige ar det inget speciellt med att lararna laser och rattar elevernas arbeten, men har ar det tydligen inte alls vanligt. Kan inte ens beskriva deras ansiktsuttryck nar de fick tillbaka breven, de var sa stolta och hade varldens leende pa lapparna. Tror att de ar vana att vara en i mangden och att jag laste just deras brev gjorde att de kande sig speciella...

Kramar Sandra

Har ar nagra andra uttrag fran breven jag fick:

Sharon, 13: "I like you very much, so I want to talk with you on heart. Would you like to be my pen-friend?"

Amy, 12: "I'm a girl and I think you are very beautiful and i like your eyes very much (in fact, my eyes are very small)"

Caroline, 14: " I'm happy to write this letter because it's the first to write to a English teacher. I like the piano. Do you  want to listen to me to play the piano? I will play for you."